Alla har vi hört tipset, "var dig själv bara så löser det sig". Det spelar ingen roll vad det är för en situation så kan man få det rådet när man bett om råd. Det är ju i sig ett ganska spännande koncept. Hur är man inte sig själv? Men åter till saken. Att vara sig själv alltså.
Jag ska strax gå på en middag, en middag med många personer jag inte känner och som lever i en viss kontext. De flesta har levt stora delar av sina liv i en miljö där de flesta runtomkring också varit växt upp i samma miljö. En miljö där alla vet hur den andra kommer reagera på om man säger si, skojar om ditten eller klär sig på så sätt. Nu spelar det nog väldigt liten roll vad det är för en kontext man är i. Detta är nog så allmängiltigt att smågrabbarnas lekar i Hallunda passar lika väl in som den diplomatiska miljö jag själv ska nu ska in i.
Jag ska alltså umgås med människor som är vana vid att göra just detta. Socialisera, prata om intressanta saker utan att det blir för privat eller politiskt, bete sig på ett sätt som ingen tycker sticker ut och framför allt - vara sig själva. Men hur är man det när man inte vet inom vilka gränser man spelar? Hur mycket är jag mig själv och hur mycket är jag den roll som faktiskt blivit inbjuden till detta evenemang?
Det är här jag tror att jag av de flesta skulle få tipset. Vara bara dig själv så ska du se att det löser sig. Men jag vet inte hur mycket mig själv jag kan vara iklädd en kostym, en slips som stryper mig lite lagom och skor som har en minimal klack (som jag hatar så innerligt).
Jag vet lika lite som den som för första gången ska gå på midsommarfirande eller den som för första gången ska fira jul med sin svärfamilj. Men jag ska sätta igång och klä på mig för att sedan gå vidare med att försöka vara mig själv och upptäcka vem jag är i den miljön. Ska dock länka en underbar låt om just detta:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar