Hemkomsten

Jag kunde inte skriva fler inlägg under resten av resan och sedan jag kommit hem för mer än en vecka sedan har inte den kritiska hjärnan slagit igång. Därför skulle det här inlägget behöva vara orimligt långt och behandla ämnen som Hebron, ramadan, svenska periferin och mycket mer... Vi får snart se var detta landar.

Jag börjar med min utflykt till Hebron. En av de mest infekterade städerna och ett av de största skälen till fortsatt konflikt i mellanöstern. Jag vill inte rabbla all historia eller information om staden då allt finns ganska väl dokumenterat på både wikipedia och youtube. Däremot ska jag berätta hur jag upplevde denna splittrade stad. Jag fick se en stad där folk var av olika värde, olika rättigheter och motsatta åsikter. De israeliska bosättarna har ockuperat huvudgatan i staden och skapat en zon som kallas H2. Där får palestinier endast gå (bilar är förbjudna), allt passerar checkpoints och alla affärer är nedstängda. Liknar väl närmast att norrmän skulle ta över Drottninggatan i Stockholm och stänga alla svenska butiker.  Det är oacceptabelt då israelerna inte har något att göra på Västbanken i min mening... Men det som sker utöver detta är än mer inhumant. "Gas the arabs - JDL [Jewish Defence Leauge]" står det på ingången till den palestinska skolan, de få palestinska vindruvor som längre odlas i staden besprutas av israeliska bosättare för att inte palestinierna ska kunna äta dem och kulhål skjutna av bosättare ovanför palestinska dörrar för att visa vem det är som har makt.

Denna förklaring är inte gångbar för hela konflikten. Ingen annanstans är det lika extremt, lika påtagligt eller så uppenbart absurt! I sin absurditet blir också Hebrons historia en sådan som alla palestinier kan. De 400 bosättarna blir på så sätt representanter för alla israeler, och palestinierna kan inte anklagas för att generalisera. När har de senast sett en israel som slogs för deras sak? Det fanns en känd sådan kvinna som jobbade i Jenin och skapade Freedom Theater. Mitt under rådande uppror skyddade palestinierna hennes söner när de besökte flyktinglägret. Så de israeler som står upp för palestiniernas rättigheter blir bra bemötta, men de är så få som syns att de drunknar i uppsjön av djävliga israeler så som soldaterna, politikerna och bosättarna.

Jag säger inte att palestinierna alltid är änglar men varför 400 israeliska bosättare skyddas av 1200 israeliska soldater på den palestinska Västbanken är för mig helt obegripligt. Vill Israel ha fred nu måste de erkänna en palestinsk stat och dess gränser måste vara kring den så kallade gröna linjen. Då kan de varken ha tusentals bosättare boendes på Västbanken eller sno allt vatten som naturligt tillfaller palestinierna. Det är förenklat att säga att freden kommer uppstå om israelerna drar sig tillbaka. FN måste skärpa sitt agerande kring flyktingarna. Den palestinska myndigheten måste ta tag i korruptionen. Israel måste häva de handelsrestriktioner som drabbar palestinier idag. Däremot tror jag att freden eller i alla fall den relativa freden, där den mesta kampen försvinner, är närmare än många tror. Det finns bitterhet och ilska men den totala desperationen är inte så hög, och framför allt är den enkel att åtgärda. En stor anledning till desperation är omöjligheten att åka utomlands... Landet är tillräckligt utvecklat för att de under normala omständigheter skulle försöka resa mycket mer. Just nu stoppas de av israelerna men utan detta hinder skulle de uppleva mycket mindre desperation, tror jag.

Det blev bara om Palestina i detta inlägg men mer följer när tid och ork finns...