Jag har en känsla av att många människor tycker att skolan är en undflyktsort och ett lättare liv än arbetslivet. Jag har själv hamnat i dessa tankar dels för att jag snart måste välja vad jag vill fortsätta att göra i mitt liv, och för att jag konstant känner att vissa människor inte riktigt kan förstå att även jag som elev har ett arbete att utföra.
Dagarnas längd är minst lika långa som en vanlig arbetsdag, jag har t.ex. samma pendlingstid som en bilåkare har från mig till Stockholm på lite över en timme. Möjligheten att själv välja var jag ska äta min lunch är högst begränsad... Jag har inte möjligheten att arbeta snabbt en förmiddag för att på eftermiddagen kunna ta det lugnt då jag läser olika saker på för och eftermiddag. Jag har inte en chef som granskar mitt arbete, utan sex, sju, åtta eller kanske ännu fler...
Jag orkar inte lägga ner mer tid på detta inlägg då det inte egentligen har så mycket att säga, jag vill dock poängtera att jag inte hävdar att något utav dem är jobbigare eller att jag som elev vill ha sympati men jag vill inte att vuxna p.g.a att "gräset är grönare på andra sidan" och dåligt minne inte kan acceptera att en skoldag kan vara minst lika krävande som en arbetsdag.
Problemet är som ofta att den männskliga förmågan empati är vår mest underutvecklade förmåga, och gör det svårt att sätta oss in exakt vad andra känner!
SvaraRaderaPå tal om vårt samtal om kristendomen hittade jag citat från din hjälte, Ghandi, som jag tror vi båda håller med om, och sammanfattar vårt samtal bra:
"Jag vet ingen som har gjort mer för männskligheten än Jesus, Det är i själva verket inget fel på den kristna läran. Problemet är att ni kristna inte lever som ni lär!"