Moral

Nu har jag hamnat i en moralisk kris. Jag har insett att jag ofta sätter mina värderingar och fördomar i första hand och sedan mitt ansvar som vän/klasskamrat/medmänniska. Jag väljer att inte "pusha" på människor som vill satsa på yrken som jag själv anser vara materialistiska eller dyl. Ett bra exempel är de människor som i min närhet vill satsa på skådespelarkarriärer. Jag är nästan öppet emot det, och hjälper inte dem på något sätt framåt i sina mål/drömmar. Skådespelare är dessutom inget "dåligt" yrke, jag tänker själv ofta att om man vill satsa på det så är man beredd att offra sin värdighet och sin inre styrka och istället satsar på den yttre snyggeheten. Helt felaktigt, givetvis.

Sådan är dock jag, jag dömer folk. Helst innan de fått försöka visa alla sina sidor, därför jag blir såå häpnad när jag väl låter människor göra det. Många männsikor har goda värderingar trots att det inte är det första som märks...

Problemet kvarstår dock, ska jag "pusha" på eller är det rätt att inte stödja ens vänner när man själv anser att de satsar fel?

Edit: Jag måste ännu en gång påminna om att det här inte handlar om att hänga ut särskilda människor eller så. Jag vill att ni (obefintliga) läsare förstår att jag inte med det upptagna exemplet ville att någon skulle tänka på vem det kan vara, utan höra er åsikt om frågan kring att stödja eller stå för de egna åsikterna. Jag skulle lika gärna kunna skriva påhittade exempel...