Tack!

I skolan såg jag idag en film som handlade om en tjej som försöker begå självmord men hindras i sista sekund utav vänner. Detta förde genast mina tankar tillbaka till den tid i mitt liv då jag såg döden som inte den enda utvägen utan den lindrigaste. Jag kan i efterhand säga att jag kanske inte hade en tillräckligt stor vilja till det ändå eftersom jag sitter här och skriver. Fast det ändrar inte det faktum att jag hade otroligt starka vänner som hjälpte mig igenom hela den perioden och fick mig att växa upp ur det bottenlösa hål jag levde i.

Det går inte att namnge en eller några personer, för det är väldigt många som hjälpt på sin kant men klart är att vissa av er mer direkt har sett till att jag fortfarande lever och det är till er jag ger ett ännu större tack!

Så tänk nu på det alla där ute, att alla ni kan rädda era vänner som mår dåligt!

TACK!