torsdag 25 februari 2010


© Pernilla Svensson

Ja, det är fula bilder! Det är meningen, att de ska vara så. Kanske inte när de togs men nu när jag väljer att visa er dem...
Tanken är frågeställa hur vi förhåller våra insidor mot våra insidor. Nästan alla tjejer jag känner sminkar sig varje dag, lite färre procent av alla killar fixar till håret varje morgon. Alla har de svårt att i "fula" kläder gå ner och handla godis nere i affären, då räknar jag inte kläder som inte passar en människas "image". Att jag inte skulle vilja gå ner och handla på affären iklädd en typiskt nynazistisk klädsel ifrågasätter jag inte!

När jag hör en människa indirekt säga att personen inte gillar invandrare, och egentligen inte "förstår varför dessa jävlar ska få bo i Sverige?" eller "varför det är vårat ansvar att ta hand om de fattiga i världen, de har ju satt sig i situationen själva!" Då tycker jag själv att en människa inte har en riktigt bra världsbild och dess insida är inte lika vacker som utan dessa åsikter. Jag tycker själv att ett vackert yttre måste grundas i ett vackert inner, men det håller inte alla med om. Detta är nu ett extremt exempel och förklarar egentligen inte på bästa sätt det jag vill föra fram. Jag syftar på en på vilket sätt som helst sargad insida.

Min fråga blir då varför vi har svårt att visa en ful utsida, men inte har alls lika svårt att visa en ful insida?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar