Våren är här, den är verkligen det! Här innanför glasrutan ligger jag och steks sönder av vårsolen som på något sätt lyckas reta mig. Jag vet inte om det är solen i sig som retar mig eller att denna vår innehållit så mycket konstiga händelser.
1. En kris som började genom att banker tilläts för mycket frihet ledde till att cyprioter fick stå för notan. Nu finns det ju mycket mer bakgrund i just det fallet, jag menar att detta är delvis det kast cyprioterna får stå för att de valt att vara ett skatteparadis i många år. Att människor som har mer än 100 000 euro på banken får betala skatt är väl inte helt fel, men principiellt så borde inte dessa bekosta något som andra skapat (även om det just i detta lilla land oftast råkar vara samma personer).
2. Mycket mer irriterande har det varit att höra om vad Billström sagt och hur han har fått sitta kvar. "Blonda och blåögda" är ett uttalande som hade fått vem som helst sparkad för sig 5-6 år sedan. Men nu har vi vant oss vid att man får springa runt och jaga människor med järnrör så länge de inte är just, blonda och blåögda. Personligen finner jag det mest intressanta inte i att det är immigranter som betecknas som opålitliga, det är ju trots allt en naturlig rasism som finns i alla samhällen. Däremot är det tanken om att blonda och blåögda är så änglalika som fångar min uppmärksamhet. Jag kan påminna mig om den där 70-isch åriga tanten som var både blond och blåögd som trängde sig före mig på bussen så att hela kön stannade upp. Hon verkade inte det minsta pålitlig. Inte heller vad han den där blonda och blåögda killen som försökte lura mig på pengar i kassan heller särskilt pålitlig.
3. Frustrerande och nästintill paralyserande var Reva. Projektet där polisen gick runt och stoppade människor som "såg ut att vara illegala immigranter". Jag vet att detta diskuterades i mängder och många bra röster hördes. Icke desto mindre måste jag föra fram min egen. Jag tänker mig in i situationen på olika olika håll. Polisen som fick göra det här måste ha utsatts för en hel del press. Efter att ha bett om att få se papper (bär man verkligen det på sig i Sverige?) på 7 personer och insett att alla dessa haft helt laglig rätt att vara i Sverige kan man ju undra hur det kändes att stoppa den där 8:e... Därefter sätter jag mig in i situationen för den som blev stoppad. Fast här bristger det. Jag kan inte sätta mig in i den situationen. För jag har blivit frågad om leg på puben flera gånger, men det har aldrig varit för att jag är på ett visst sätt. Ingen har någonsin misstrott min rätt att vara i Sverige. Ingen har någonsin tittat på mig och sagt, "jag tror inte du är svensk". Jag kan inte heller sätta mig in i situationen där detta varit norm i HELA mitt liv. För även om Reva var ett steg längre så var det viktigaste som kom upp i diskussionen att många människor känner sig såhär i Sverige hela tiden.
Listan skulle kunna göras längre... Obamas besök till Israel visade mest på vackra tal etc. Men jag stannar där och reflekterar över vad det egentligen är som händer. På Cypern vet jag inte vad jag ska säga. Denna långa historia om vem som ska betala för krisen börjar ta kål på gnistan som tidigare höll elden om rättvisa levande. Kring frågan om människors olikhet verkar vi snarare backa än ta steg framåt. Diskussionen som uppstått har bevisat hur utbredd SD:s diskurs har blivit. Sverige tror att människor med invandrarbakgrund är svåra att hantera av ren natur och därför kan endast vissa mängder av dessa människor tas till det område som kallas Sverige. Det är inte en fråga om integration utan en fråga om kvantitet.
Solen har nu vänt sig runt hörnet och visst är det lite lättare att ligga här nu, utan svett och sol i ögonen. Däremot är det samma tyngd över mina axlar, samma ångestfyllda tankar som flyger runt i hjärnan. Jag är lite lätt illamående, jag är förtvivlad. Jag tror på kärleken, men den har blivit till en sak mellan två personer och delvis inom en familj, men att älska sin nästa och att glädjas över människoliv det har försvunnit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar