lördag 24 december 2011

Mellanöstern och dess rättighet.

Idag såg jag en paneldebatt på tv. Det var årets Nobels fredspristagare som talade om deras bedrifter och framtid. De två liberianska kvinnorna fick mycket frågor om hur kvinnor ska jobba för att stärka sina röster och hur de själva ska jobba för fred genom kvinnor. När frågorna ställdes till den jemenitiska bloggaren Tawakkul Karman, blev det en helt annan ton.

Från att tidigare ha pratat om framtida möjligheter för kvinnor att delta i fredsprocesser i ett av världens mest konfliktdrabbade områden, blev istället religion huvudfrågan. I grund och botten var frågan, kan demokratin stå emot islamister?

Tawakkul tröttnade till slut på de ensidiga och dömande frågorna. Hon ville prata om kvinnor, framtid och möjligheter. Allt gick ut på att hon skulle stå och försvara sin religion, och differentiera sig från en mindre grupp som fått all västvärlden fokus.

Detta fenomen med att endast se arabisk/muslimsk demokratisering som en möjlighet för extremister att ta sig fram sprider sig också bland vanligt folk. Följande artikel är ett bra exempel på hur allt förvrängs, för att passa in i en tidigare skapad uppfattning!

Omöjligt kan det ju vara så att hela den arabiska våren slagits för frihet bara för att kasta iväg den. De har kämpat för rättvisa och övervunnit flera av världens grymmaste diktatorer. Men då västvärlden (ja, även de som inte tror det) ska tänka kring demokrati så kryper den smått rasistiska syn på Mellanöstern fram. För överallt i världen är demokrati bra, även i vår ekonomiska ängel Kina borde demokrati eftersträvas. Dock är det en annan sak med Mellanöstern, för där bor ju "farliga människor som suktar efter att få sätta slöja på alla barn".

Att den "Sverigevänliga" rasismen spridits sig till Svenssonhemmen var jag medveten om, men att även de insatta i frågan är så vridna har jag inte trott. Frågan blir då oundviklig, hur tänker jag?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar